Johanna Edberg

Johanna Edberg, var inte bara min flickvän, hon var min själsfrände, min bästa vän och bara min. Idag, för ett år sedan, bestämde du att det var din tur att lämna jorden. Idag för ett år sedan, lämnade du mig, ihop om att jag skulle må bättre utan dig. Jag kämpar på, men det är inte blir aldrig bättre än vad det var med dig. Jag är stolt över min sexuella läggning, och en sådan stor kärlek och lycka jag delade med dig, kommer jag aldrig få uppleva igen. Det vet jag. Alla gånger vi myst, pussats, bråkat, gråtit, haft sex, ja allt. Alla gånger, alla minnen, jag glömmer aldrig. Du, var och kommer alltid äga stora delar av mitt hjärta, för jag glömmer dig aldrig. Jag försöker att tänka på det positiva och lyckliga delar vi delat, men ibland tänker jag på de sorgliga, negativa. Alla gånger du legat inne, och jag var där, bara för att visa att jag fanns. Vi delade något speciellt, något annorlunda. Vi kanske må ha sett olika ut på utsidan, men våra inre var lika söndriga. Och tillsammans blev vi som ett pussel där du vara mina tappade bitar och jag dina. Vi överlevde med varandra helt enkelt. Fast du valde den enkla vägen. Jag dömer dig inte, och kommer aldrig att döma dig. För du hade det inte lätt, ingen kan säga att du hade det, men jag ville och jag orkade för både. Men du ville helt enkelt inte låta mig orka för dig också. Jag saknar dig Johanna, och inget inget i helt världen kan ändra på det. Men jag kämpar på, och jag har ingen aning var du är nu. Men det känns, som om du är med mig varje dag. För jag tror och vill så gärna tro att du vakar över mig, som jag tänker på dig innan jag somnar och när jag vaknar. Du vann hela mitt förtroende och hjärta. Det finns ingen som Johanna Edberg. Hon fanns vid min sida när det var mörkt, riktigt jävla kolsvart, jag fanns vid hennes sida när det var mörkt, men framförallt rött. Johannas personlighet, är omöjlig att uppnå för någon annan. Och ingen kan förmodligen skryta med att ha haft bra sex, nykter, utanför domkyrkan i Göteborg, right? Alla de gånger hon retade mig, för att hon var ju 5 cm längre än mig, och man såg hennes underbara glugg. Hon fick alltid fram de komiska i hemska ögonblick, hon fick en att le även om hade skurit upp handlederna så illa. De finns aldrig ursäkter för att skära sig, och såra människor som älskar en, men om man är en riktig vän/älskare et.c så säger man inte nej fy fy fy, man hjälper så gott man bara kan.

Johanna var en ideal människa som aldrig fick rätt hjälp, en ideal människa på sitt egna sätt. Jag medger att jag inte var rätt person att hjälpa henne, men jag fanns där utan att kräva något tillbaka och det visste hon. Förmodligen därför jag kom henne och hon kom mig så fruktansvärt nära. Jag visste allt om henne, och visste allt om mig. Men den 19 april 2007 orkade hon inte mer och tog livet av sig någon stans runt halv 9 på kvällen. Jag fick inget veta förrän söndag kl halv 2 och inget på hela jorden kommer i närheten av den fruktansvärda sorg och ensamhet jag kände då.

Jag fick älska en ängel på jorden, nu älskar jag en ängel på riktigt .