Barbfest och party ! HAHA !

Idag var det barbfest + öppning av cafét. Hur härligt som helst, blev jätte lyckat för oss i cafét i alla fall . Allt var , toppen , Och nästan alla som betyder något var där . Saknade några få, men annars! Jag känner att detta har varit en av mina bästa helger på länge, och den ska jag spara långt långt bak på rosa moln så den inte kommer till skada. Minnerna, åh, gud! Allt, har varit, perfekt. Faktiskt. Håkan i fredags, och idag! Shit, jag älskar att leva såhär !

Tillbaka till ämnet ;
när vi hade jobbat klart vid typ 9, så blev de spelning och mys bland alla kuddar, speciellt med emil . HAHAH! Sedan kom axel och alle... och de mörbultade mig totalt, POJKAR! Nej, men helt seriöst är de så så så typsiskt de. Men de är söta, på något annorlunda och väldigt konstigt sätt.

Nu ska lyckliga Lin gå o lägga sig. TRÖTT, jobba i morgon..

XOXO!

Håkan Hellströn - 08 Liseberg

Idag var det håkan som stod högst på listan, jag var lite nervös för hur det skulle gå. Har ju inte varit på stor plats med mycket folk, för mycket folk, på allt för liten plats, på länge. Speciellt inte sedan jag börjat att minska/ta bort medicin. Men det gick bra, bättre än vad jag trodde faktiskt. Efter typ 15 (?) minuter så fick jag mess från sabina att de stod och hade jätte bra plats lite längra bak i första follan, så jag bestämde att gå till henne och stod där istället. Hur härligt som helst, jag kände mig som en fågel. Och lekte flygplan samtidigt som jag diggade hårt till Håkan<3 Den enda som saknades bredvid mig var Johanna och Amanda som stod i andra follan . To bad! "Jag går inte isär när jag går med dig" Han var bra, som alltid . Nej! han var inte bra, han var bäst! Och jag är säker på att vi fick ögonkontakt, helt säkert.

Åh, jag älskar Håkan, han får mig att känna mig levande.
Som att alla problem är borta med vinden och allt är bra.
Shit, jo. Jag upplever så nära lycka jag kan komma nu.
Och nu är det ännu ett år tills han (förhoppninsvis) kommer tillbaka till liseberg.
Och ännu ett år måste gå utan att kunna känna denna, speciella lycka, som jag gör på alla Håkans konserter. Men framförallt Liseberg.
Känslan är speciell helt enkelt.

Over and Out en för tillfället mycket lycklig flicka.


Ännu ett år i väntan tills nästa håkan på liseberg!

.

x " Det såg ut som du grät "
jag " nej då"

Fast det gör jag, inombords .

i'm under your spell

I'm under your spell
Nothing I can do
You just took my soul with you
You worked your charm so well
Finally, I knew
Everything I dreamed was true
You make me believe
You make me complete

Jag kommer aldrig förstå mig själv .

Jag saknar Johanna. Jag saknar hennes skratt, hennes vackra leende, ögon, kropp. Hennes utstrålning och personlighet.
Jag saknar henne så jävla mycket. Hur kan man sakna någon så mycket att man inte kan andas?Hur kan man förklara för någon som inte vet, hur det känns att förlora sitt hopp, livslust och största kärlek? Jag försöker att vara stark, försöker verkligen klara varje dag i skolan. Och jag klarar av det otroligt bra. Jag verkar ju till och med nästan må bra. Ni, skulle aldrig kunna gissa hur det egentligen står till. För ni ser inte stunderna utanför skolan, ni ser inte när vi är tillsammans och inte heller när ensamheten tränger sig på.
Då jag bryter ihop, stunderna då jag bryter ihop och bara försvinner blir allt fler. Jag var så fylld av tårar och smärta att jag ibland inte ens hinner hem. Att jag inte orkar bära de en hel dag.


Jag blir så känslosam av inget alls. En låt, som jag inte har några minnen av kan få mina tårar att rinna bara för att den är vacker. Jag förstår inte mig själv. Fast det har jag aldrig gjort. Jag är ensam. Jag känner mig så jävla ensam. Som om jag inte hade har någon på min sida, och vem är där? Vem är egentligen där när jag gråter sönder mina ögon? Vem skickar sms och berättar hur saknad jag är? Vem tröstar, håller om mig när jag är ledsen? Vem håller en konversation med mig utan att tröttna på mig?

detta är allt man behöver för ett leende .

http://www.youtube.com/watch?v=QWNoiVrJDsE&feature=related

Om ni inte trycker, kommer ni missa något . Hennes röst, hon, hennes utstrålning . Oj.
Jag kan ärligt medge att jag grät. Så fett söt !

Tss, mamma kristiansson, Extra pappa Holm

Min "familj" är galen, seriöst.
Typ vanligt samtal hos familjen vid middags bordet (OFC när inga gäster är här) är typ konstiga saker, som idag .

Mams ; Det är jobbigt att han någon springade där bak 8 h.
Jag ; HUH? Vadå någon? Tonåring eller va ?
Mams; Ja typ , eller något annat.
Thomas; Det är nog jobbigt i bara 5 mintuer.
Mams; Jo, det är det.
Jag ; HUH?! Vadå jobbigt, och hur vet ni det?
Thomas; Det är nog jobbigt bara några sekunder
Jag, NEJ MEN URSH VA ÄCKLIGA NI ÄR, JAG ÄTER FORTFARANDE. SNÄLLA!
Mams; Haha, det vill du inte veta.
Jag, NEJ MEN SLUTA NU, ÄCKLIGT ÄCKLIGT.


Seriöst? Hur vanligt är det, och i min familj? Jo där är det som att andas typ . När ingen annan än familjen hör, då släpper vi loss . (och bara det är en misstolkning)

Ps. Och så undrar ni varför jag är som jag är?
Ps2. Och varför jag misstolkar allt ... Gissa själva .
ps3. XOXO

Sommaren är över . På riktigt.

Tiden har gått så fort, från vackra dagar i somras.
Sommaren är som lycko piller, jag behöver inte äta lika mycket medicin som på vintern.
Därför är jag lite orolig över att sänka doserna och ta bort nu när vintern är på gång. För det har blivit vinter nu, nästan. Snart så. Vintern är en bra årstid, det tycker jag. Förutom allt mörker. Det är tillräckligt med mörker i våran värld redan. Men vintern är ändå en mysig årstid, en tid som ska spenderas med någon särskild. Så denna vintern kommer bli ett helvete.
Jag vet att jag tänker för mycket när jag är ensam. Jag tänker att jag är svår, komplicerad och allt annat negativt jag kan komma på. Jag tänker att det kanske vore bättre om jag ibland tänkte positiva saker om mig själv? För att inte falla ihop.

Men mest av allt, tänker jag att jag önskar att jag inte behövde komma hem till en tom säng.
Utan kunna ligga nära nära någon man tycker om. Någon som du.

Allt för många dåliga dagar nu .

Det är mycket jag vill ha sagt,
men jusst nu..
nä.
nu är det nog inget jag vill säga.
Jag skulle nog vilja visa, men det är för jobbigt.
Jag har redan börjat känna att jag börjat minska på all medicin .

Vän till en annan vän:
Hej jag bryr mig inte ett skit om dig
Bra! då är vi två puss puss.


XOXO

Make my day !

" Lin är sabinas p.s förr alltid <3"

Jag vet att det inte är mycket, men för mig är det de.
De gjorde min dag, verkligen . Jag behövde det. Thanks Hun <3
Jag älskar dig Sabina Persson

svårt att ta den allvarligt.

Det känns som ni , speciellt ni, har svårt att ta mig allvarligt,
att jag tar lätt på att pojken jag verkligen var kär i inte kände det samma.
Att jag bara skrattar bort det, ler och låtsas att allt är bra.

Fan.

Ser ni inte hur jag gråter? Hur jag går sönder?
- Visst, jag skämtar till höger och vänster om pojkar, flickor och sex. Men det är ALLVARLIGT, det är seriösa saker för mig. Jag tycker att kärlek, sex och relationer är som att andas, viktigt. Jag ser super seriöst på det, även om jag skrattar och skämtar. Jag gråter inombords, fast jag ler och fortsätter mitt glada liv. Jag var kär, igen . Jag har inte varit såhär kär sedan januari/februari. Jag var verkligen kär, och allt som har med kärlek att göra. Fjärilar i magen, svårt att koncentera sig, härliga drömmar och annat. Ni vet, ni som upplever kärlekens magi. Visst gör ni? Jag hoppas ni gör, men då borde ni oxå veta hur smärtsamt det är, kärlek. Det är som att självmant ta en kvin och köra den rakt in i hjärtat utan att bedöva. För man vet hur det kommer gå, men man väljer att ta steget. Jag vet att det flesta säkert ser detta som att toffla, att jag bara skriver om kärlek. Men jag måste skriva, jag måste. För ingen lyssnar längre. ( Det finns ingen som orkar lyssna på mig, längre. För när det kommer till kritan så är jag mestadels väldigt jobbig, det är ju det alla säger. Och visst, jag kanske är det. Men prova att leva som jag och ni märker. Att det är inte alltid så lätt. Med höga krav och förväntningar till höger och vänster. ) För ni som vet hur kärlek är, vet oxå hur det känns att sviken blev. Visst, jag och titus lovade aldrig varandra något , vi var inte tsm , men jag trodde vi var i förstadiet till tsm i alla fall. Fan, det trodde ju alla?! Utom Titus. Så visst, han har inget att ha dåligt samvete över, vilket han inte heller har. Och jag har väll ingen anledning egentligen att vara sur, ledsen, arg? Men jag är inte det, och jag hatar honom inte heller, fast alla tror det. Det är bara det att jag inte vet hur jag ska hanskas med det. Jag träffar ju pojken måndag till fredag, mellan 8 och 4. Så jag ignorerar och tittar i smyg, ler för mig själv och går sönder inombords. För jag klarar inte detta länge till.


XOXO
Lin .

Orden blir för mycket ibland.

Lev mitt liv,
och du förstår hur jag känner,
Var min vän,
och du känner värmen jag dig ger,
Var min kärlek,
och du lär höra hur mycket jag älskar dej,
Se på mej, och du ser hur jag ser ut,

men insidan är sårbar, var försiktig med den.

behöver skriva av mig .

Jag måste skriva av mig, jag är bara så grymt sugen på att skriva. om allt, eller inte allt. Men om mig, och vad som pågår just nu. Jag vet att det kanske inte är så bra att jag skriver här, men det är min blogg, och jag vet att majoriteten av mina vänner inte har en aning om att min blogg finns.


jag har varit sjuk sedan i torsdags, men det kan ni inte missat? och idag (fredag) var det besök hos psyk läkaren, diskutera nya mediciner och så. (jag känner att jag kan skriva det här, för det är inte alls lika många som läser här som på bdb...) och det var nog första gången jag gick därifrån nöjd! Jag har tatt medicin mot, panikångest(Paniksyndrom), ångest, dystymi, Sömnstörningar, Agorafobi + alla mina miljoner allergier. Men nu har jag ( och min läkare ) bestämt att jag inte vill äta så mycket medicin. För det känns som jag förlorar min personlighet, mitt liv, min själv. Att jag mer och oftare bara känner mig som ett tomt skal, vilket ofta leder till mer ångest. Och eftersom det var snart 1 år sedan jag slutade skada mig själv, tror min läkare att det kan funka om jag har ordning på mitt liv. Vilket jag oftast känner att jag har. Så nu ska jag bara äta medicin för panikångest, ångest, sömnstörningar! Woho , vilket enligt mig är ett big big big (!) steg i rätt riktning. Visst jag äter fortfarande ganska starka mediciner, men min läkare har oxå sagt att om jag vill får jag ta bort min medicin för sömnstörningar, vilket är PARTY! + att den redan nu är ganska svag och mest hjälper mig att sova flera timmar utan att vakna och att somna in! Party! Så jag kommer förmodligen börja skriva mer och mer här. För att inte skada. Mina dikter, texter och blogg inlägg, speglar min vardag, min natt och mina tankar. (Mina dikter är saker jag upplever, tänker, hör och ser om inget annat skrivs.)

Så det känns, som att jag är på väg nu, Tillbaka. Jag vet att jag är bra, och att jag förtjänar att leva precis som alla andra ... (?) Men jag känner att jag gör det, för första gången i hela mitt liv så känner jag att jag förtjänar att leva. Vilket för mig är en enorm känsla.

Visst , ska inte ljuga. Nu i början kommer det bli piss jobbigt utan tabletter att ta för att allt ska funka, Men det är bara för jag måste avvärja mig . Och det är värt försöket!

Over and out .
XOXO En lin i rätt riktning mot livet, på riktigt .

jag hatar att vara kär.

PARTY!

WOHOHOH
Aktuttid på sjukhuset, i går, is tha ! <3
Nya piller, mina lungor är cp .
BIG TIME!
Doktorn vet inte riktigt vad det är, antingen biverkning av en medicin jag tar mot min ångest eller något roligt virus som inte kroppen pallar att ta bort .

" Du äter väll ordentligt i skolan och på fritiden ? "
- Ja då.. Varje dag. Älskar verkligen att äta i skolan . och jag är nästan alltid hungrig.

LOL! han gick på det i alla fall.

Ännu bättre, idag.
Medicinen tas inte upp av mina kropp, så jag spyr spyr spyr spyr !
Jag vet att ni ville veta. Så, allt suger <3 och jag är svagast ever .

Jag är inte nöjd, men ångrar mig inte.

Jag ångrar ingenting jag gjort i mitt liv.
Visst, det finns saker jag kanske önskar jag gjort annorlunda, till exempel
pojkarna i mitt liv,
relationen med min pappa,
vänner jag glömt och låtit rinna ut i sanden,
hur jag hanterat bråk och liknande
men jag ångrar fortfarande inget.
Alla misstag man gör lär man sig något av, oavsett vad det gäller.

och du är inte värt det.

Endast smärtan får mig att förstå att jag lever.
Men jag önskar..
ja önskar att allt bara var en äcklig mardröm.

jag är inge toffel.

Jag är förkyld som ett svin (åh inget elakt mot svin, jag älskar grisar!) *jag är ju vegan*
hostar, både slem, torr och rökhosta .
Det suger om ni bara visste!
och så fryser jag, hela tiden .
Kanske bara lite beror på att jag börjat banta igen, ingen mer äckel mat, bara vatten!
köpte därför sötaste halsduken någonsin, ROSA ofc. Men jag gillart.
Förstår inte varför folk driver med mig på grund av att allt jag äger är rosa... HAHA!
jag väger i alla fall mer än någonsin , 55 kg ...
jag ska i alla fall gå till 50 , så får jag se sedan.

nu ska jag duscha varmt, fråga natt/emo om det blir någo Ikea imorgon

XoXo

13 september

Jag var i göteborg idag med Bågen, faktiskt härligt.
Sprang mellan olika butiker och shoppade.

Det är dagar som denna , jag känner att jag vill leva.
När himlen är blå,
och de blåser svaga höst vindar.
När man inte behöver skynda sig
och allt sker i rätt takt.
Stress existerar inte.
Dagar som man spenderar med människor
vänner
jag älskar.
Som Bågenholm.
Det är dessa dagar jag känner att jag vill leva.

inte dagarna i skolan,
när jag ser dig gå, prata, le.
biter ihop och håller färgen
och under 1 timmes rast kan jag släppa garden,
riva muren och andas.

När ensamheten blir för stor.

Du ger mig inget val
När du inte är här
Jag måste ersätta din frånvaro
Med något annat än min sorg och längtan

Kniven? Nej
Det är längesen jag höll den mot min handled
Och såg blodet sippra långsamt

Piller? Nej
Vill vara medveten
Men ändå inte

Cigaretterna? Nej
Har bestämt mig för att sluta, snart .
Vill ju faktiskt inte dö...

Vinet? Ja visst
Fast inte just nu
Vill inte supa mig till
Och bli en hög av gråtande sorger

Pennan? Ja
Den kan få hålla mig sällskap
Tills sömnen kommer och tar över

Titus Ovik .

Tårarna rinner,
fan vad jag är patetisk ,
"I know"
Känns så overkligt,
Ögonen rödsprängda
Plötsligt rasar allt
Plötsligt blir det så kallt
Försöker inse fakta.

De räcker med att blunda,
och du är här igen.

Fan va kär jag var/är .

Förlåt .

Jag lever, om ni undrar.
Bara sämst på att uppdatera .
Ska bättra mig , gillar ju att skriva.
behöver skriva för att inte skada mig,
mer, längre.

Det är bara det att allt händer på samma gång just nu och jag orkar inte riktigt hänga med.
Orken ligger på sådär runt minus 100.
Förlåt, jag saknar mina vänner .


Ring mig, Sms mig, jag lever, jag finns.
jag svarar.