Jag letar efter min livslust, igen.

jag åker till borås idag av en enda anledning ,jag vill hitta tillbaka till min livslust.
Jag pallar inte mer , och jag behöver något nytt eller någon ny.
Jag skiter fullständigt i om borås innebär min "pappa" .
För just nu, spelar det ingen roll.
Jag vill vara GLAD, leva, VARA FRISK .
Hejdå.

som alltid .

har du någonsin känt dig fullkomligt värdelös?
eller okej, åtminstonde som en del av bakgrunden.
alla som pratar med dig orkar egentligen inte lyssna
på vad du har att säga, men håller igen
och väntarolidligt på att du ska sluta prata.
tillslut så börjardu prata snabbt,
snabbt så att du ska få hinna säga
det du vill,
innan de har tröttnat och går.
till slut pratar du inte alls längre.
rädslan att säga något roligt och inte bli hörd.
rädslan att bli någons tillfälliga tidsfördriv,
som egentligen inte bryr sig
ett dugg om dig när
ni har skiljts åt.
rädslan för att känna sig oviktig,
oinspirerande, tidsfördriv.
att bara vara ett tidsfördriv.

Jag orkar, om du orkar.

some say that time changes
best friends can become strangers
but i don't want that,
no not for you
if you just stay with me we can make it through.

Amanda Bågenholm, jag vill om du vill. Jag orkar, om du orkar.

Johanna Edberg

Att aldrig kunna gå till en grav,

din grav,

svider så fruktansvärt.

Jag vet, att det aldrig var mitt fel,

men tanken,

den finns där varje dag.

Mitt fel.

Någonstans idag, för ett år sedan, begravdes du.

Mitt ljus, min stjärna, mitt liv.

Utan att jag fick vara där.

Någonstans, ligger du.

Att veta, utan att egentligen veta,

är hemskt.

Men att de känns som ett förräderi,

att jag inte var där,

är de som smärtar mest.

Min ängel, Mitt Liv, Min Stjärna.

Du är den vackraste människan, jag någonsin mött.

Jag glömmer aldrig dig.

R.I.P Johanna Edberg,

Död 19 April 2007

Begravd 14 Maj 2007

Sanden och stenen

Detta är en historia om två vänner som vandrar i öknen.
Vid etttillfälle börjar dom gräla och den ena ger den andra en örfil.
Den senare, som får ont men inget säger, skriver i sanden:
"Idag fick jag en örfil avmin bäste vän".
De fortsätter att promenera och kommer till en oas, där debestämmer sig för att bada.
Den som fick en örfil tidigare, håller på att drunkna menhans vän räddar honom.
När han kommit till sans igen, skriver han på en sten
"I dagräddade min bästa vän mitt liv".
Den som givit örfilen och sedan räddat sinvän frågar:
"När jag skadade dig skrev du i sanden och nu när jag räddat dig skriver du på en sten, varför?Den andra svarar:
"När någon skadar oss skall vi skriva det isand där förlåtelsensvindar lätt kan sudda ut det.
När någon gör något bra, bör vi gravera in det på en sten däringen vind någonsin kan sudda ut det. Lär dig att skriva dina skador i sand och dina glädjeämnen på en sten".

Utan vingar, går inget.

Jag ger upp
(snart igf)
För jag är ingen ängel
För jag har inga vingar
(Och kan inte ens rädda en vän)
Är less på att alltid vara den som står ensam kvar.
När mina ord ändå inte betyder någonting
blir jag bara som en meningslös fästing.
Jag älskar dig men det gör så ont
Vännen du kanske inte förstår
hur jag egentligen mår.
Men min värld rasar och jag
försvinner, sjunker undan.
När jag läser ord som skär
och aldrig slutar.
Jag minns allt från de första samtalet
och jag gråter när jag tänker på dig.
Och ängel min, du är så långt bort nu

En dag, då flyr jag.

Behandla ni mig som luft,
om ni inte kan acceptera mig.
Behandla mig som luft,
och visa
att ni är som alla andra,
Som sviker.

Låt mig rymma härifrån,
till rättvik
eller
någon annan stad.

Låt mig rymma härifrån,
jag ser aldrig tillbaka.

Dagen kommer,
då jag flyr
och
aldrig
ser
tillbaka.

Stor sorg

Och så var konfimartions tiden slut . bara så där.
på ett ögonblick.
Jag kan sätta en peng på att jag bölade mest i kyrkan, både idag och igår.
(Konfirmationen vart igår, och idag var det bara avslutning och nattvarande.)Man kommer ses, ibland.
Men aldrig samma sak.
I förrebyggande syfte, körde jag på vattenfast mascara! YEAHA!
Jag gråter när jag tänker på alla minnen, oj .
Alltså.
Shit, det är så otroligt stort, faktiskt.
Alla gånger jag, becka, Frida och malin suttit och snackat skit samntidigt som vår präst eller åsa...
pennkrigen med Pontus <3, och självklart Berlin resan!
Men oxå, de gånger vi varit seriösa.
Alltså, oj.
Det går inte att få ner i ord.
Det är för stort, att förklara.
Jag trodde aldrig, att jag skulle genomföra min konfirmation, av olika anledningar,
men visst fan gjorde jag det.
Och det är jag glad för.
Det är så fruktansvärt sorgligt.
Ni anar inte.

Konfirmations gruppen 2008, jag glömmer aldrig.

Orkan vår.

Du springer, springer som aldrig förr.
Sanden, ja den underbara sanden, yr som en orkan.
Vill glömma allt, allt som du någonsin känt.
Hon slog ner din försvarsmur,
Den som tog år att bygga.
Och på ett ögonblick bosatte hon sig i ditt hjärta,
längst ner i hjärtat ditt.

Kärlek du fick, ogräs hon lämnade.

Ogräset,
som nu växer i ditt hjärta,
Och hur mycket besprutningsmedel du än använder,
Försvinner hon ej.

Piller i mängder .

Läka besök idag .
Urk på burk
jag tycker inte om att gå till läkaren, speciellt inte själv.
Fick ny medicin, och behöll mycket gammalt.
Skulle bytt ångest dämpande, men den andra medicinen hade 45 olika biverkningar b.la övervikt !
och det vill jag inte ha! Även om jag redan har det.
Så nu ska jag bara ta 5 olika tabletter på morgonen , och 1-2 tablett vid besvär .
Det är bra.
Hon kommenterade att jag blivit smal, och jag började fnittra.
Jag har inte blivit smal, jag är fortfarande överviktigt tjock.
Det är bara hennes förvrängda cp syn som tror att jag är smal, när jag i själva verket är überfet.
Hihih , hon tyckte att vi skulle mäta mitt midje mått och då sa jag "Nej tack, jag vill inte veta." Och då blev hon sur. HIHIH! Jag ska igf ta sprutor för livmoder cancer då hon tyckte att det var bra för mig, och det tycker jag nog med .
Nu ska jag åka till göteborg för att köpa cigg , vi hörs ikväll,
Kyss och Smek

Vi cirkulerar runt
(som hyenor kring ett färskt lik)
Ibland korsas våra vägar
(och vi slåss om kött och blod)
Vi ljuger varandras lögner
(och biter varandra i halsen)
Ibland ser vi in i den andres ögon
(och försöker klösa ut dem)
Vi söker svar som inte finns
och allting vi ljuger är sant
och allt vi tror på är fel
och livet vi lever är den största lögnen av alla

Tankar om existensen...

Det finn en sak som aldrig upphör att förvåna mig och det är hur ett stort antal människor kan gå omkring och tycka att allting i vår och världens existens är självklart. Ta handen på hjärtat nu: Det enda som är självklart är väl att allting är en gåta, ett mysterium? Att vi över huvud taget ”föds”, att vi ”lever, att vi ”dör” att vi alls ”finns”. Alltsammans är så hisnande obegripligt att för att våra förstånd inte ska sprängas när vi nuddar vid det, måste vi helt enkel komma överens om vissa sätt att se på ”Verkligheten”! Men sedan är det alltså många människor som inte inser att de där synsättet är just – överenskommelser! För om man istället går allra djupast, så ”finns” ingenting eller åtminstone inget en yta, ett ansikte eller ett människoskapat namn. Egentligen är det ganska dumt att tänka på. För jag antar att dom flesta som tänker på det hela tiden blir galna. Men tänk ändå om allt är påhittat. Att vi är bara en så liten del som egentligen inte skulle ha funnits, utan egentligen blev ett fel någon stans där ute, för så många miljoner år sedan. Men som sagt, men blir bara galen om man tänker på det för länge

Jag

kan

inte

andas,

för

det

gör

för

ont

att

du är borta

Farligt tjock .

Ångesten skriker i öronen, maten är farlig, ta mig härifrån.

Jag är tjock, igen. Så fruktansvärt tjock och äcklig.

Fettet, ja de dallrar omkring på mig.

Jag har blivit sjukligt fett, att ångesten dyker upp när jag bara tänker på mat.

Jag vill vara smal, och jag ska bli smal!

Just nu, är maten min största fiende.

En liten del vill sluta.
En liten del vill inte sluta.
En liten del kan inte sluta.