Att aldrig kunna gå till en grav,
din grav,
svider så fruktansvärt.
Jag vet, att det aldrig var mitt fel,
men tanken,
den finns där varje dag.
Mitt fel.
Någonstans idag, för ett år sedan, begravdes du.
Mitt ljus, min stjärna, mitt liv.
Utan att jag fick vara där.
Någonstans, ligger du.
Att veta, utan att egentligen veta,
är hemskt.
Men att de känns som ett förräderi,
att jag inte var där,
är de som smärtar mest.
Min ängel, Mitt Liv, Min Stjärna.
Du är den vackraste människan, jag någonsin mött.
Jag glömmer aldrig dig.
R.I.P Johanna Edberg,
Död 19 April 2007
Begravd 14 Maj 2007
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar