Hemma bäst. Ibland

Jag är hemma igen. Sjukt skönt! Lägret, jo det var okej. Lite lite folk kanske, men annars så. Det var lite uppfriskande läger, faktiskt. Och mysigt, för det mesta. HAHA!

Idag, är det halloween, och jag är hemma. Orkar inte supa orkar inte festa och däcka någonstans Orkar inte spy och orkar absolut inte vara bakfull dagen efter. Nej, jag klarar mig alldeles utmärkt hemma. Så jag är hemma btw, tillsammans med malin<3 class="blsp-spelling-error" id="SPELLING_ERROR_8">okej. Vi har bara sett 8 minuter, men jag stör mig ganska mkt på filmtekniken redan. De handlar om typ 14 eller 15 kanske de är, människor inlåsta i ett rum. Och någon är mördaren, och de har typ halsband runt halsen som är electrisk typ. Och de måste följa en del regler. Huvudpersonen är en tjej som heter Tonya. Enligt filmen "spelets" huvudperson och viktigaste person. Så vi får se.

XOXO, you know you love me ;)

höstlov !

Det är höstlov,
SOLEN SKINER,
det blåser, men de gör inte mig något.
Det är blå himmel
och
jag har inga problem alls.
För det är höstlov
och jag slipper se MR. T på, hum. 8 dagar!
Och på lovet känner jag alltid att jag kommit över pojken.
Jag borde lägga mig ute, egentligen.
I solen.
Med ett tjockt täcke, en mysig bok och ett paket cigg.
Men jag orkar inte flytta mig.
Så jag öppnar fönstret istället, och gömmer mig under täcket ordentligt!
JIPPIE.
28 days later rullar och jag ska träffa RIKMAN <3 kl 2.
Fast jag måste förbi skolan först, eftersom jag är pucko och glömde en del saker i skåpet.
Jag mår bra på lov, seriöst.
Slipper allt i skolan, alla i skolan.
Kan träffa de jag vill,och behöver inte stå ut med alla press som det är i skolan.
Inte allas nedlåtande blickar eller viskande bakom ryggen.
Inga blickar på armarna, eller något!
ÅH JAG ÄLSKAR LOV.
Och MR.T är långt långt långt borta.
Ja, i alla fall där han bor. HAHA!
nej, nu blev de långt och osamanhängande. Hoppas du okrade läsa allt ändå

XOXO
Lyckligaste Lin på länge <3

http://www.quizyourfriends.com/take-quiz.php?id=0810251742225117&a=1&

jag har tråkigt, och det är ett perfekt test. Så gör det ! :D

xoxo

KärKärKär
NuNuNu
VillVillVill.

Sammanfattning,
jag vill vara kär nu.
Fjärilar i magen,
någon som älskar mig tillbaka,
någon att mysa med,
hålla handen,
älska med,
och
allt
annat
som
verkar
mysigt.
Till och med bråka om det behövs.
Bara det är kärlek.

Inga ord kan längre skada mig.Inga slag kan få mig att falla. Inga blickar kan få mig att spy.Inga rakblad kan längre få mig att känna smärta. Inga toaletter kan längre få mig att tvinga upp maten tillbaka. Ingen mat kan hindra mig från att äta. Inga nätter går utan sömn. Inget kan få mig att känna ångest.
Ingen kan få mig att må dåligt

Okej,
Jag erkänner Jag ljuger
Men visst var det väl en fin lögn?

Jag brukar få ny kraft genom att bottna.
Jag säger till mig själv och till någon som vill lyssna att jag är helt slut.
Att allt känns för jävligt.
Då brukade jag få ny kraft.
Självmordstankarna får finnas där tills de passerat förbi och försvunnit som båtar bortom horisonten.
Och allt är inte ett inferno.
Det skulle jag vilja säga är en lögn. Men visst tusan kan det kännas så ibland.
Om och om igen.
Men varje gång jag kommer upp igen efter ett besök i de
mörkadeppigadjupen
så känner jag mig starkare än någonsin.
Vi tror att vi står stilla men det gör vi inte.
Vi utvecklas hela tiden.
Förändringen finns där men vi märker inte den förrän den vuxit till en viss storlek.
Konsten är att förstå och stå
ut med de här "transportsträckorna".

Ännu en gång blev inlägget för personligt..

Hon låser in sig på toaletten ännu en gång.
Dragit benen till sig,
sittande med ett vasst föremål i händerna.
Vattnet sprutar ur vattenkvarnen
och
toalettsitsen är öppen.
Sittande på huk med två fingrar i munnen.
Varför har hon låst in sig på toaletten än en gång?
Hon måste straffas.
Det fungerar så.

är det någon som läser?

What hurts the most,

was being so close

And having so much to say

And watchin you walk away

Never knowing, what could have been

And not seein that lovin you

Is what I was tryin to do

It's hard to deal with the pain of losing you everywhere I go

But i'm doin it

It's hard to force that smile when I see our old friends and i'm alone

Still harder gettin up, gettin dressed, livin with this regret

But I know if I could do it over

I would trade, give away all the words that I saved in my heart that I left unspoken

FITTA FITTA FITTA FITTA FITTA.
HELVETE HELVETE HELVETE.

Jag hade lovat,
henne, dig, alla.
Aldrig mer, aldrig aldrig aldrig mer.
För alla blir så förkrossade.
Nej, fel ord.
Sårade.
Besvikna.
Jag trodde jag skulle kunna lägga ut bild på bdb och säga att det idag var ett år sedan.
Men nej, för fitt jag var tvungen att förstöra.
Förlåt.

Jag brukar srika, gråta och spy.

Är du fortfarande arg?
Kan du fortfarande läsa mig?
Jag brukar skrika och gråta och spy.
Kan du läsa det?
Men jag är helt beronde av hela dig.
Så slå upp mig,
läs mig som en bok.
Det gör inget.
Bara jag har dig närmast hjärtat och ingen annan, så får du läsa mig.
För du gör mig stark,
du gör mitt liv värt att leva.
Och du kan få vem som helst, men du valde mig.

Linda, för alltid, eller?

Jag vet inte om du någonsin kommer läsa detta, om du ens vet att jag har en blogg?! Men ja, här kommer det i alla fall. Svaret på ditt samtal, som jag inte visste vad jag skulle svara på, förutom ”awwh, sweet” HA! Patetiska Lin, har gjort det igen! Okej, Linda, jag är ledsen att de blivit såhär mellan oss. Verkligen. Jag gillar dig, big time, och precis som du gjorde räknade jag dig till en av de närmaste. Jag gillade att umgås med dig, ditt skratt, dina sjuka skämt och allt annat som är speciellt med dig. Första gången vi träffades, shit, jag var fitt nervös. Amanda hade bara frågat om det var okej om en som heter Linda följer med på kortegen. Och glada jag hade svarat , ”visst” Men tänk om jag inte tyckte om dig, eller du och jag inte kom överrens ?? Men så träffades vi, och du var som jag. Flamsig, tramsig och rolig! HA, match making av Amanda Bågenholm. På kvällen var vi hemma hos amanda, och du kröp iväg med rumpan i vädret och sa att vi mobbade dig, de glömmer jag aldrig! Och sedan somnade vi, kommer inte ihåg om det var du eller amanda som ville att vi skulle vara vakna och se Scrubs, men alla somnade, utom en. Jag somnade, haha! Sedan löpte det på, och jag träffade dig och amanda, oftast tillsammans med senare själv. Jag kommer också ihåg den gången vi skulle på spelning i rydet, utomhus, och vi gjorde korv med bröd. HAHAH ! Shit, ja. Oj, då var vi alla emos. Nu, nej nu vet jag inte vad vi är längre. Eller den gången du och jag och jossan skulle hem till mig och vi fotade sönder den stackars busshållplatsen, och ni, vi, tramsade och flamsade. Men framförallt skrattade(!) Shit, vi var glada då. Jag var glad då, visst, jag skar mig som en galning under den tiden, men jag ville leva då. Jag visste bara inte hur man gjorde utan att skada sig själv. För även om jag var glad och verkligen älskade att umgås med er så var min psykiska smärta så jävla stor och jag vågade inte öppna mig inför er. Jag vågade inte be om hjälp, av de jag kallade mina närmaste då. För jag var för rädd att ni skulle stötta bort mig. Och den gången du följde med mig till min pappa i borås, du är den enda som varit där. Och de betydde mycket för mig , mer än du tror. Och när vi var på brewhouse och träffade tone och massa andra . Och vi gjorde en spotthög , kommer du ihåg ? och den gången vi skulle på hum, kommer inte ihåg vad det var, men jag var redan inne på liseberg och skulle komma med ditt (?) lisebergs kort, oj ni var jätte arga för att jag inte kom. Och jag fick nästan be på mina knän om förlåtelse. Och Håkan, 07 . För jag vet inte längre, om jag orkar. För de blev så fel där hemma hos dig, men jag kan inte ens förklara det. För de går inte. Jag kan inte. Och jag tycker inte att ni har svikit mig, verkligen inte. Men vi glider, och snart finns inte vi 4 längre, om vi någonsin funnits. Snart är det ni tre och jag. Jag på ett eget hörn, egen spelplan. Det känns, som ni, inte vill och orkar vara med mig. Och om det är så, okej , säg det så jag vet. För annars kommer jag fortsätta glida tills jag dör, och du Linda, glöm aldrig "KEFT MEREJ! DU SKA BLI TYP 99 BAST OCH SITTAP Å EN JÄVLA TRAPPA I EN FUSK LEOPARDPÄSL MED DINA INLINES OCH RÖKA BRAJJ MED MIG!" och du får alltid mig att le när jag vill dö . Jag älskar dig Linda. Alltid, genom allt. Även fast vi glider

totalt, totalt vadå?

Jag vet inte. Shit, jag vet inte. Jag känner mig så jävla osäker. HA! Fan, titta på bilden. Ser du leendet? Ser du benen? Ser du mig ? Jag ser mig, jag ser en glad och go tjej. Men de var då, och inte nu. Vad har jag blivit? Vad är jag?

Jag vet inte längre.

du är den enda jag anpassar mig efter.
jag är den enda du INTE anpassar dig efter.
som handen i handsken,
sadomasoochism och självdestruktivitet.
inte fan behöver jag skära mig,
det räcker med att älska dig

en bild . eller två.

Jag var påväg, jag var faktiskt det. Trodde jag kommit över dig, lite i alla fall. En bit.

Men en bild, nej . fler faktiskt. Ditt leende, din röst, din lukt och allt annat som är speciellt med dig. Hur otroligt korkad du är ibland och att du inte fattar när jag är ironisk. Att du ser lite konstig ut när du skrattar, men ändå väldigt söt. Att du har vidrig andedräckt (!), speciellt på morgonen. men eftersom jag tyckte om dig så struntade jag i det. och att du har världens härligaste mage. Och att du har extremt torra händer, men nej jag sa inget eftersom jag gillade dig. Och jag borde sluta tänka på dig nu, direkt. Men hallå, jag ser dig, jag hör dig, måndagar mellan 9 och tio i 3, tisdagar tjugo över 8 till halv 4, onsdagar tjugo över 8 till halv 4, torsdagar tjugo över 8 till 3 och fredagar tjugo över 8 till halv 3. Försök själv!? Det är inte lätt. Och vi har liksom varit "du och jag" sedan typ mars ? Eller vadå? Och du är inte värd det, att få ligga på min blogg. Men nu gör du det, igen... Suck.

Men jag behöver påminnas, inte om dig.

Utan om att du inte är värd mig, och tvärtom kanske. och här läser och kollar inte många, så jag vet att de är ingen fara. Jag måste få tänka på det negativa med dig. Haha, och som en av mina bästa kompisar sa " vem vill bli pullad av torra händer" HAHAHA! Och ja, de är sant. Nej tack! Men jag kämpar och på måndag är en ny dag, efter två veckor utan att ha sett, hört dig. Och hur det blir, det vet jag inte ännu. Men jag vet att de finns två där, två underbara tjejer som stöttar mig! Nathalie och Josefin. Men jag ska kämpa på, för det är de jag gör. Och jag kom över axel, och jag var 700 gånger mer kär i honom än dig, så därför kan jag nog komma över dig oxå! Och jag är inte ful, kanske inte sötast i världen, men hey, inte ful. Och de borde ju finnas någon som tycker att jag är söt? XOXO

de är hennes leende

när
och hur jag berättar

om när hon somnade intill mitt hår

räknade stjärnorna i hennes tak
och sår på hennes armar

när hon berättar att hon aldrig kommer ge upp
att hon vågar satsa

vet jag
att hon ljuger

för det är för smärtsamt att förlora

och hon gav upp

jag fortsätter satsa.

För leendet på läpparna är stora, just nu.

Idag är jag glad, igår var jag glad, i förrgår var jag glad, i tisdags var jag glad och i måndags var jag glad. Jag har varit glad i en vecka, och mycket beror på att ni är borta. Ja, nu kommer jag låta som bitch nummer 1, men de är så fruktansvärt skönt att titus, fredrik(?), erika, jenny och ellen är i polen. Det är inget fel på 4 av de 5. Men jag kan inte påstå att jag är värsta kompis med någon av de. Det är inte för erika, jenny eller ellens skull jag orkar gå till skolan, Nej . Det är för Josefin och Nathalie, för de är bra och de gör att jag både vill och orkar gå när jag egentligen inte vill eller orkar. Även om de kanske inte riktigt säger att de vill att jag ska komma, tror jag och hoppas jag att de vill att jag ska gå till skolan varje dag. Även om jag egentligen inte orkar. Och i morse när jag åkte till skolan, satt jag på mopppen och bara log. För idag ville jag själv gå till skolan. Jag satt där och "skrönade" högt . Och ingen kunde höra mig, förutom de bilister som har fönsterna öppna. Haha (!) Men de ser bara min utsida, och inte vad som gömmer sig på insidan, En brusten tjej med inget självförtroende. Men som har människor runt sig som bryr sig till 1000 ! Som förlorat allt, men kämpar och försöker varje gång. Som inte ger upp i första taget, för de gör jag inte. Visst jag har skruit mig mycket, alldeles för mycket, alldeles för många gånger, men de var då, Inte nu. Visst, jag ska inte förneka att jag inte saknar det, för det gör jag, ibland. Endorfinet är en speciell känsla som man får ut genom att skära sig, jag vet. Men just nu ersätts den med glada skratt istället för att skada. Men jag vet hur många som skulle bli besvikna på att jag skar mig, eller skadade mig själv på något sätt att jag vågar inte. För jag vet att de finns folk som lämnar mig om jag så bara gör det en gång till. Och jag värdersätter det otroligt, att folk bryr sig om mig.

Denna vecka har varit så sjukt bra! Och på måndag drar det igång igen, fast åt fel hål. För då är han tillbaka .

Förvirring,
ilska,
sorg,
sorg,

ännu mera sorg

Förvirring,
ilska,
sorg,
sorg,
ännu mera sorg
Tills man når
förlåtelse

Och tillslut kangå vidare.

Vill krypa så nära dig att inte ens en svettdroppe kan skilja oss åt
Bli en del av din kropp för att slippa min egen
Känna din styrka, som gör att jag orkar resa mig
ur mörkret.
Du får bli min ängel som tar mig i famnen
flyger oss på dina stora vita vingar
till platsen som bara vi känner till
Platsen där vi kan vara vi

För varför sluta leva i drömmen,
där man får precis som man vill.

Lyssna hör förstå.

Långt, långt borta
men ändå så nära
sitter en flicka och skriver

Hennes texter är mörka
fyllda av smärta och ensamhet
och hon säger till mig
att hon bara kan skriva om det hemska,
för aldrig har hon upplevt de glada.

och här sitter jag
jag är rädd
för det är skrämmande att känna såhär
samtidigt underbart
för jag är kär
i allting som hon är

för hon gör mig så lycklig och glad
och sedan den dagen hon klev in i mitt ler jag varje dag.
Hon är anledningen till att mitt hjärta slår så hårt
men ibland känns det som något är fel
på mig
för om jag vore bättre
så skulle hon kanske inte skriva ensamhetens texter.

För jag är kär .
Så där bubbligt igen ,
i den vackraste flickan som finns på jorden.

Det kunde varit jag.

de blev så fel.
Eller egentligen inte, för jag kände att jag behövde skriva av mig
om hur jag känner
om hur jag upplever det.
Förlåt.
Fast jag vet inte om jag menar det,
för jag ångrar det inte, jag är inte stolt över det, men jag ångrar det inte.
Visst, en del är sjukt sura och tycker förmodligen att jag är elak, men nej.
Jag ångrar det inte.
Ni behöver veta vad som döjs under ytan, Och nu har ni fått er en liten inblick.
Grattis.

Och tiden läker inte all sår, de blir ärr vävnad.

jag är ensam . Sjukligt ensam. jag vill ha en vän. Förlåt, men en riktig. Shit, nu kommer väll alla tycka att jag är elak number 1 ! För Jag Vet Att Jag Har Vänner. Men jag vill liksom ha någon jag kan ringa till alltid, jag menar alltid, som pallar alla psyksamtal men som kan glädjas åt alla glada ögonblick! Som vågar liksom fråga, hur är det (du vet, egentligen, och som inte nöjer sig med ett bra och man inte får en sjukt bra anledning varför det är bra, och då ska den vara sann). Som inte låtsas som att allt är bra, som att jag aldrig gjort något dumt och att jag lever hälsosamt. Som vågar föra en allvarlig dialog, irl och inte något jävla skit snacka med "vi pratar nästa gång vi ses". Jag är inte heller jätte bra på det, det kan jag ärligt erkänna, men när jag öppnar mig blir det fel fel fel. För jag är så full av det, allt, och de blir för mycket för en vanlig människa att klara av. Till och med de som vill vara min vän. Och jag menar inte att jag inte uppskattar det, för det gör jag. (Även fast jag saknar den där, men kan ska väll vara nöjd med de som bara vill vara min vän?) Om ni känner att ni vill spendera eran tid på att vara vän med mig, så är det bra. (Även fast jag inte riktigt förstår varför :D ) (Och jag menar inte att ni är dåliga, fan ni är sjukt bra! Och det finns få människor som ni i världen) Men ja, jag vill ha någon på riktigt. Som faktiskt orkar lyssna, PÅ RIKTIGT. och kom inte nu med skit snack som " du kan alltid prata med mig " " du vet jag lyssnar" för ursäkta, men den enda personen som vet allt, eller i alla fall något vettigt om mig, som orkade med mig, är död. Säger det inte er något? Fan, Mig säger det jävla massa, faktiskt. Hon tog livet av sig, min flicka, min glädje, MITT LIV, tog livet av sig. Och jag är så 110% säker på att om jag hade knipit igen käften, hade hon levt. Och inge jävla mygel nu, för ni har ingen aning om hur de känns. Och kom inte med " det var inte ditt fel" för fan, jag är delaktig i det hela. De vet jag så mycket bättre än ni. För jag tror och vet att de kunde varit jag, eller hon kunde fortfarande varit i livet. Men nej, inte så . Jag lever, inte hon. Så ni vet inte, men ni skulle allt gärna vilja veta. Hur ni njuter av att kunna läsa hur någon annan mår. Kunna sitta och smussla i er hur piss jag mår och hur allt kväver mig allt långsammare. Och sedan skriva en söt liten kommentar. Hej, ni vet att kommentarer inte löser det hela. HON ÄR FORTFARANDE DÖD, där är fortfarande delvis mitt fel och de är fortfarande ingen som orkar med mig. Och folk snackar om att de blir bättre sedan, tiden läker alla sår och shit. Men ni vet inte hur de kväver mig, hur det känns och hur jag inte får någon luft. Och ni vet inte hur det känns när ingen längre orkar lyssna, när de som påstår sig vara min vän, inte orkar lyssna mer. För det var ju ett tag sedan nu och ” hon borde ju faktiskt komma över det” Jag ska ge er en uppmaning, jag kommer aldrig komma över det. Jag vet inte mer er, men jag kan inte glömma någon jag älskat som dör, bara så där. Plötsligt. Och jag vet att ni kommer tänka "gud vad egoistisk hon är nu, hon har ju faktiskt vänner, tänk på de som inte har de. e.tc." och " gud va löjlig hon är, skriver på bildagboken" men ni kommer inte att skriva det, för de gör man inte. (Eller jo, kanske axel och någon annan som har lite stake i sig och vågar) och jo, jävlar (!) fan va egoistisk jag är. Och var skulle jag annars skriva? När skulle ni annars lyssna? Jag vet ju att ni nu kommer läsa, och ni kommer förmodligen diktera ihop något fint som " Lin, jag vet att de är mörkt men du är så jävla bra och jag älskar dig och du får inte ge upp och blahablahablaha"Just de ja, inge ge upp. För de skulle skada, vem då? Just de ja, er. Och det kommer jag att uppleva??? Nej. Men nej, för så egoistisk är jag inte. Inte idag i alla fall.

Jag vill spy.

På alla er som sårat mig, på alla er som förstört mig.

Jag ska blanda ihop er till en enda stor spya, för det är allt ni är.

Otäcka människor.

Jag ska blanda in ni som ignorerar, ni som inte finns där.

Ni som fäller kommentarer, och ni som ger nerlåtande blickar.

Jag ska blanda ner alla er som behandlat mig dåligt till en enda stor äcklig spya.

Och jag ska märka, att jag knappt har någon kvar.

Du är fylld av lögner.

Men jag vet, att så är även jag..

Håkan Hellström .

det gör inte ont när jag faller från en barstol
och det gör inte ont om det piskar ett regn eller bränner en sol
det gör inte ont att jag kom på andra plats
och det rör mig inte alls om det är dag eller natt
det gör inte ont att inte leva i slas
och det gör inte ont att inte leva i sturedalström
det gör inte ont efter tre dar på golvet
det som är skrivet är skrivet och livet är livet
det gör inte ont när hösten kallar
och det gör inte ont när kicken skallar
det gör inte ont alla mil jag vandrat
det gör inte ont när vänner jag lämnat
det gör inte ont att få skiten i sig
det gör inte ont så länge du är med mig

Jag vet att jag gjort många misstag, men jag orkar inte vara er till lags hela tiden.
Så vi säger hejdå till mig och mina riktiga känslor. från och med nu ska jag försöka att inte visa för mycket känslor. Det lär väl bli bäst så antar jag.

...

ja, jag vet . jag är sämst på att skriva. Men vad tjänar det till ? För de är ändå ingen som läser.
Jag vet mycket väll varför jag inte skrivit på ett tag, men vem orkar lyssna? Jo, just det. Jag trodde ni orkade, men ju mer tid som går, desto längre flyter vi ifrån varandra. Shit, de var ju typ "vi" 4 innan. Nu är det ni 3 ... och jag. Jag, ensam. Som alltid.