13 år sedan
lördag 9 augusti 2008
Bästa dagen med Alex <3
Alex, tack för den mysigaste och bästaste dagen på länge.Du kan inte förstå hur mycket det betyder för mig att få träffa dig igen.Och jag vet att du aldrig kommer läsa detta, men jag har ännu en gång funnit lite mer harmoni i kroppen när jag nu vet att du lever, mår bättre och kämpar mot sjukdomen ordentligt. Visst, jag ska inte krypa under stolen med att jag önskar att du kunde bli frisk här, i sverige, men jag vet att det inte skulle gå. Svensk psykiatrivård kan inte hjälpa en anorexiter som du. Och jag hoppas, till tusen, att nästa gång du är tillbaka i sverige, att du är 100 % frisk och att du ringer mig igen. För jag älskar dig, och du är en av de bästa någonsin. Vi har delat allt, och jag kommer dela allt med dig nästan gång vi ses. Du är bäst, och du förtjänar att vara frisk, må bra. Han som aldrig ger upp, komihåg det alex. Du är han som aldrig ger upp.
Ha det bra i stockholm nu med Liza, och så ses vi nästa gång du kommer till Sverige.
Jag är din så länge du önskar och lite till .
Tack för mysigaste sexet ;) <3
Ha det bra i stockholm nu med Liza, och så ses vi nästa gång du kommer till Sverige.
Jag är din så länge du önskar och lite till .
Tack för mysigaste sexet ;) <3
Bästa dagen med Alex <3
"Lin Borgman,
jag älskar dig och så sjukt dåligt samvete över att jag lämnade dig, och det smärtar varje gång jag tänker på det. FÖRLÅT. Jag älskar dig bruden , och du kommer alltid vara min. Även fast vi aldrig varit tsm. Så är du min, och den som sårar dig får med mig och göra. Jag vet att du tycker att jag har förklarat tillräckligt, men jag var tvungen att flytta för att överleva. Jag skulle inte klarat mig i sverige, det tror jag du vet oxå. Men det gör ont i min ändå, förlåt. Ännu en gång. Min snuttegull, du är och kommer alltid vara. Och jag är oxå ledsen för att jag inte fanns där, när Johanna gick bort, förlåt! Jag borde varit där hos dig, hjälpt dig. Hon var ditt allt, och det syntes långt innan ni blev tillsammans, Det syntes på dig, på henne. Jag hade aldrig sett henne så lycklig innan, och jag tror att hon fick sina lyckligaste månaderna på jorden tack vare dig. Du hade något vi andra saknade för att få henne så lycklig. Kanske var det att du var så oskyldig, annorlunda, oskuldsfull, vad vet jag. Jag kan bara gissa. Och förmodligen gråter du nu, för att du saknar henne när jag pratar om henne, men tänk på allt ni delat. Allt ljust. Du, du gjorde så hon orkade längre än någon annan trodde. Ja, jag trodde inte hon skulle orka så länge hon gjorde. Ni bara råkade träffa varandra lite försent. Jag kände Johanna i ett år innan ni träffades, och hon var en mycket sjuk människa Lin, en vacker, men sjuk person. Hon pendlade mellan livet och döden nästan varje dag. Att se flickan le, var inte vanligt. Att se henne skratta, var omöjligt. Att se henne gråta, var vardag för oss alla. (Hon gick igenom för mycket, och det kanske låter hemskt att säga det, men hon mår förmodligen bättre nu.) Hon kämpade, men mörker var för stort, men(!) så kom du. Du kom som en fjäril från himlen, och du dömde inte. Aldrig att du skulle kunnat, vi vet det. Men hon visste inte. Och ändå, så tog du henne till dig och hon öppnade upp sig mer än hon gjort till någon annan. Lin, jag lovar dig, hon älskade dig mer än något annat på hela jorden. Hon, liksom jag, önskade förmodligen bara att ni träffats tidigare. När du berättade om henne idag, kom det inte som en chock, det såg du förmodligen på mig, för jag visste att det skulle komma. Och kanske borde jag varnat dig, vad vet jag, men jag önskade henne lite lycka så länge hon orkade kämpa. Och hon fick inte bara lite lycka, hon fick allt du hade, liksom hon gav dig allt hon hade. Det blev allt ovanligare att se henne gråta när du kom. De gånger vi såg henne gråta var av saknaden av hennes baby, dig Lin, hon grät för hon saknade dig! Och att se henne le och skratta blev naturligt. Det var som att du öppnat hennes ögon och själ för en ny värld. Hon pratade alltid om dig när vi träffades, hon sa vad ni hade gjort, eller om du hade sagt något sött till hennne. Nu. när jag är i sverige ska jag åka upp till hennes grav sten, och jag ska gråta och lägga roser för din skull oxå. Det lovar jag dig! Lin, jag överger dig inte igen. Jag ger dig min mejl, jag har inget internet hos pappa, men vi har internet kafén så jag ska försöka hålla mig uppdaterad. Jag lovar dig Lin, att när jag är ordentligen frisk, och anorexian överger min kropp och sinne, Då flyttar jag tillbaka till Sverige. Jag lovar! Lin, ge inte upp, Du är den starka av alla oss. Vi är 3 kvar, 3 av 6. Men du är starkast! Du ger inte upp, för då ger jag upp. Jag älskar dig Lin, och jag är din tills du dör. Din alex"
jag älskar dig och så sjukt dåligt samvete över att jag lämnade dig, och det smärtar varje gång jag tänker på det. FÖRLÅT. Jag älskar dig bruden , och du kommer alltid vara min. Även fast vi aldrig varit tsm. Så är du min, och den som sårar dig får med mig och göra. Jag vet att du tycker att jag har förklarat tillräckligt, men jag var tvungen att flytta för att överleva. Jag skulle inte klarat mig i sverige, det tror jag du vet oxå. Men det gör ont i min ändå, förlåt. Ännu en gång. Min snuttegull, du är och kommer alltid vara. Och jag är oxå ledsen för att jag inte fanns där, när Johanna gick bort, förlåt! Jag borde varit där hos dig, hjälpt dig. Hon var ditt allt, och det syntes långt innan ni blev tillsammans, Det syntes på dig, på henne. Jag hade aldrig sett henne så lycklig innan, och jag tror att hon fick sina lyckligaste månaderna på jorden tack vare dig. Du hade något vi andra saknade för att få henne så lycklig. Kanske var det att du var så oskyldig, annorlunda, oskuldsfull, vad vet jag. Jag kan bara gissa. Och förmodligen gråter du nu, för att du saknar henne när jag pratar om henne, men tänk på allt ni delat. Allt ljust. Du, du gjorde så hon orkade längre än någon annan trodde. Ja, jag trodde inte hon skulle orka så länge hon gjorde. Ni bara råkade träffa varandra lite försent. Jag kände Johanna i ett år innan ni träffades, och hon var en mycket sjuk människa Lin, en vacker, men sjuk person. Hon pendlade mellan livet och döden nästan varje dag. Att se flickan le, var inte vanligt. Att se henne skratta, var omöjligt. Att se henne gråta, var vardag för oss alla. (Hon gick igenom för mycket, och det kanske låter hemskt att säga det, men hon mår förmodligen bättre nu.) Hon kämpade, men mörker var för stort, men(!) så kom du. Du kom som en fjäril från himlen, och du dömde inte. Aldrig att du skulle kunnat, vi vet det. Men hon visste inte. Och ändå, så tog du henne till dig och hon öppnade upp sig mer än hon gjort till någon annan. Lin, jag lovar dig, hon älskade dig mer än något annat på hela jorden. Hon, liksom jag, önskade förmodligen bara att ni träffats tidigare. När du berättade om henne idag, kom det inte som en chock, det såg du förmodligen på mig, för jag visste att det skulle komma. Och kanske borde jag varnat dig, vad vet jag, men jag önskade henne lite lycka så länge hon orkade kämpa. Och hon fick inte bara lite lycka, hon fick allt du hade, liksom hon gav dig allt hon hade. Det blev allt ovanligare att se henne gråta när du kom. De gånger vi såg henne gråta var av saknaden av hennes baby, dig Lin, hon grät för hon saknade dig! Och att se henne le och skratta blev naturligt. Det var som att du öppnat hennes ögon och själ för en ny värld. Hon pratade alltid om dig när vi träffades, hon sa vad ni hade gjort, eller om du hade sagt något sött till hennne. Nu. när jag är i sverige ska jag åka upp till hennes grav sten, och jag ska gråta och lägga roser för din skull oxå. Det lovar jag dig! Lin, jag överger dig inte igen. Jag ger dig min mejl, jag har inget internet hos pappa, men vi har internet kafén så jag ska försöka hålla mig uppdaterad. Jag lovar dig Lin, att när jag är ordentligen frisk, och anorexian överger min kropp och sinne, Då flyttar jag tillbaka till Sverige. Jag lovar! Lin, ge inte upp, Du är den starka av alla oss. Vi är 3 kvar, 3 av 6. Men du är starkast! Du ger inte upp, för då ger jag upp. Jag älskar dig Lin, och jag är din tills du dör. Din alex"
söndag 3 augusti 2008
En förlorad vän
Jag heter Lin, Lin Borgman. För ett tag sedan hade jag en väldigt bra vän, en vän jag trodde jag kunde lita på till 1000. Jag vet inte om jag hade fel, men jag vet att min vän inte längre finns här. Jag menar inte att min vän, ska ta allt ansvar, men det känns som min vän strök mig ur "viktig listan" Min vän skrev en gång "Om du var tvungen att skära, så ville jag helst att du skulle skära i mig.Du skulle skada dig själv ändå för du, för du var och är alltid en del av mig.Även om dina andetag iblend vart en plåga för dig, så var dom och är lycka för mig.Du kanske inte tror det, men du har alltid, fortfarande en extra skugga.Ibland var de som du inte såg allt de vackra du var och fortfarande är,som speglar gjorde dej blind, tyckte att du kunde spegla dig i någon som ser, som mig,Så kanske du lär dig att se. För mig är du något utav de vackraste jag sett.jag sa till dej att de kommer alltid vara en del av mitt hjärta som de står Lin på, med ett "N", för de va så du ville stava detDu kanske har glömt? Men den kommer alltid finnas där och jag kan inte göra mig av med den , även om jag velat, för den är en dela av mitt hjärta, vilket är en del av mig, liksom du.Allt faller isär utan den." Jag svarade med ett " För första gången i mitt liv klarar jag inte av något på egen hand. Sen du försvann kan jag inte andas för första gången, jag kan inte slappna av för det ända jag vill är att få vara med dig. Jag fick den jag ville ha, den vänn jag drömt om sen jag var liten bara att jag inte vetat det. För alla gånger du stod vi min sida, alla gånger du fick mig att se vad livet kan gå ut på vill jag tacka dig. Du var min styrka när jag var svag, du var min röst när jag inte kunde säga ett ord, du var mina ögon när jag inget såg. Du lyfte mig upp när allt var som sämst, för du älskade mig. Du gav mig vingar så jag flög, jag kunde nå himmelen med dig vid min sida. Jag tappade fotfästet många gånger men du fick mig alltid tillbaka ner på jorden. Du gav mig ett nytt liv, något nytt att leva för, du fick mig att glömma allt gammalt och grått i mitt förra liv, du gav mig allt jag kunde få och mer än så, du gav mig kärlek. Din kärlek till mig var det underbaraste jag någonsin kan önska mig. Du krossade mitt hjärta när du svek. Men jag måste förlåta. För annars vet jag inte hur jag ska överleve. För alla minnen med dig kommer upp i huvudet hela tiden, ditt skratt, din förstående ögon som sa så mycket och din röst, den glada, den sorgsna, alla dina röster och när man hört den en gång så vill man bara ha mer och mer av den. Jag kan inte överleva utan dig. Elden för dig i mitt hjärta kommer alltid att brinna, den slocknar aldrig. Jag har sett glädjen i dina ögon, du var så jävla glad, så underbar, jag brann verkligen inuti när vi var med varandra. Om allt kan bli som förut, det vet jag inte men att livet utan dig är ett helvete det vet jag. Och det som existerar för mig just nu är tårar, ensamhet och att jag mår piss hela tiden. Hur jag kunde känna att jag älskade dig efter bara en kort stund med dig. Jag kommer aldrig att kunna förlåta mig själv om jag ger upp nu. Och jag kommer heller aldrig förlåta dig om du ger upp. Även om allt känns meningslöst för tillfället, utan dig. Men om jag ger upp, då kommer inget lösa sig. Och den lilla chans för att något skulle bli som innan försvinner lika fort som en fluga då. Om..."
Min vän skrev, du skrev, att jag alltid skulle finnas i ditt hjärta. Att jag alltid hade en extra skugga. Tua, Tua Henry, du var min vän som skrev det. Tua, var tog du vägen? Och varför fick jag ingen plats i ditt nya liv? Var allt en lögn?
Min vän skrev, du skrev, att jag alltid skulle finnas i ditt hjärta. Att jag alltid hade en extra skugga. Tua, Tua Henry, du var min vän som skrev det. Tua, var tog du vägen? Och varför fick jag ingen plats i ditt nya liv? Var allt en lögn?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
