Bästa dagen med Alex <3

"Lin Borgman,
jag älskar dig och så sjukt dåligt samvete över att jag lämnade dig, och det smärtar varje gång jag tänker på det. FÖRLÅT. Jag älskar dig bruden , och du kommer alltid vara min. Även fast vi aldrig varit tsm. Så är du min, och den som sårar dig får med mig och göra. Jag vet att du tycker att jag har förklarat tillräckligt, men jag var tvungen att flytta för att överleva. Jag skulle inte klarat mig i sverige, det tror jag du vet oxå. Men det gör ont i min ändå, förlåt. Ännu en gång. Min snuttegull, du är och kommer alltid vara. Och jag är oxå ledsen för att jag inte fanns där, när Johanna gick bort, förlåt! Jag borde varit där hos dig, hjälpt dig. Hon var ditt allt, och det syntes långt innan ni blev tillsammans, Det syntes på dig, på henne. Jag hade aldrig sett henne så lycklig innan, och jag tror att hon fick sina lyckligaste månaderna på jorden tack vare dig. Du hade något vi andra saknade för att få henne så lycklig. Kanske var det att du var så oskyldig, annorlunda, oskuldsfull, vad vet jag. Jag kan bara gissa. Och förmodligen gråter du nu, för att du saknar henne när jag pratar om henne, men tänk på allt ni delat. Allt ljust. Du, du gjorde så hon orkade längre än någon annan trodde. Ja, jag trodde inte hon skulle orka så länge hon gjorde. Ni bara råkade träffa varandra lite försent. Jag kände Johanna i ett år innan ni träffades, och hon var en mycket sjuk människa Lin, en vacker, men sjuk person. Hon pendlade mellan livet och döden nästan varje dag. Att se flickan le, var inte vanligt. Att se henne skratta, var omöjligt. Att se henne gråta, var vardag för oss alla. (Hon gick igenom för mycket, och det kanske låter hemskt att säga det, men hon mår förmodligen bättre nu.) Hon kämpade, men mörker var för stort, men(!) så kom du. Du kom som en fjäril från himlen, och du dömde inte. Aldrig att du skulle kunnat, vi vet det. Men hon visste inte. Och ändå, så tog du henne till dig och hon öppnade upp sig mer än hon gjort till någon annan. Lin, jag lovar dig, hon älskade dig mer än något annat på hela jorden. Hon, liksom jag, önskade förmodligen bara att ni träffats tidigare. När du berättade om henne idag, kom det inte som en chock, det såg du förmodligen på mig, för jag visste att det skulle komma. Och kanske borde jag varnat dig, vad vet jag, men jag önskade henne lite lycka så länge hon orkade kämpa. Och hon fick inte bara lite lycka, hon fick allt du hade, liksom hon gav dig allt hon hade. Det blev allt ovanligare att se henne gråta när du kom. De gånger vi såg henne gråta var av saknaden av hennes baby, dig Lin, hon grät för hon saknade dig! Och att se henne le och skratta blev naturligt. Det var som att du öppnat hennes ögon och själ för en ny värld. Hon pratade alltid om dig när vi träffades, hon sa vad ni hade gjort, eller om du hade sagt något sött till hennne. Nu. när jag är i sverige ska jag åka upp till hennes grav sten, och jag ska gråta och lägga roser för din skull oxå. Det lovar jag dig! Lin, jag överger dig inte igen. Jag ger dig min mejl, jag har inget internet hos pappa, men vi har internet kafén så jag ska försöka hålla mig uppdaterad. Jag lovar dig Lin, att när jag är ordentligen frisk, och anorexian överger min kropp och sinne, Då flyttar jag tillbaka till Sverige. Jag lovar! Lin, ge inte upp, Du är den starka av alla oss. Vi är 3 kvar, 3 av 6. Men du är starkast! Du ger inte upp, för då ger jag upp. Jag älskar dig Lin, och jag är din tills du dör. Din alex"