behöver skriva av mig .

Jag måste skriva av mig, jag är bara så grymt sugen på att skriva. om allt, eller inte allt. Men om mig, och vad som pågår just nu. Jag vet att det kanske inte är så bra att jag skriver här, men det är min blogg, och jag vet att majoriteten av mina vänner inte har en aning om att min blogg finns.


jag har varit sjuk sedan i torsdags, men det kan ni inte missat? och idag (fredag) var det besök hos psyk läkaren, diskutera nya mediciner och så. (jag känner att jag kan skriva det här, för det är inte alls lika många som läser här som på bdb...) och det var nog första gången jag gick därifrån nöjd! Jag har tatt medicin mot, panikångest(Paniksyndrom), ångest, dystymi, Sömnstörningar, Agorafobi + alla mina miljoner allergier. Men nu har jag ( och min läkare ) bestämt att jag inte vill äta så mycket medicin. För det känns som jag förlorar min personlighet, mitt liv, min själv. Att jag mer och oftare bara känner mig som ett tomt skal, vilket ofta leder till mer ångest. Och eftersom det var snart 1 år sedan jag slutade skada mig själv, tror min läkare att det kan funka om jag har ordning på mitt liv. Vilket jag oftast känner att jag har. Så nu ska jag bara äta medicin för panikångest, ångest, sömnstörningar! Woho , vilket enligt mig är ett big big big (!) steg i rätt riktning. Visst jag äter fortfarande ganska starka mediciner, men min läkare har oxå sagt att om jag vill får jag ta bort min medicin för sömnstörningar, vilket är PARTY! + att den redan nu är ganska svag och mest hjälper mig att sova flera timmar utan att vakna och att somna in! Party! Så jag kommer förmodligen börja skriva mer och mer här. För att inte skada. Mina dikter, texter och blogg inlägg, speglar min vardag, min natt och mina tankar. (Mina dikter är saker jag upplever, tänker, hör och ser om inget annat skrivs.)

Så det känns, som att jag är på väg nu, Tillbaka. Jag vet att jag är bra, och att jag förtjänar att leva precis som alla andra ... (?) Men jag känner att jag gör det, för första gången i hela mitt liv så känner jag att jag förtjänar att leva. Vilket för mig är en enorm känsla.

Visst , ska inte ljuga. Nu i början kommer det bli piss jobbigt utan tabletter att ta för att allt ska funka, Men det är bara för jag måste avvärja mig . Och det är värt försöket!

Over and out .
XOXO En lin i rätt riktning mot livet, på riktigt .