söndag 1 juni 2008

tiden läker inga sår.

Jag tror jag såg dig le,
kanske jag såg dig skratta.
Liksom brustna handleder och ett krossat hjärta
såg jag dig försvinna ut ur bilden
min fantasien fantasi
bild av att se dig där
naken, sovandes på min säng
ditt hår framför dina ögon
dina händer under ditt huvud
Jag tror jag såg dig le,
kanske jag såg dig skratta.
Var det dig jag älskade?
Hade jag hittat rätt?
nu står jag här ensam kvar
utan dina armar runt min kropp
lämnad med all hjärtesorg och smärta
När jag rörde din rygg då du sov
och du besvarade det
genom att vända dig om
och håller om mig
tar på mig, men mycket varsamt och vackert
det var ju dig jag älskade
det var ju dig jag ville ha
varför kan jag inte få känna din värme längre?
Jag kan höra ditt skratt...

Inga kommentarer: