Det känns som det var igår, du bestämde.
Det känns som det var igår, mitt hjärta gick i bitar.
Igen.
Det känns som det var igår, du stampade på mitt hjärta.
Det känns som igår.
Jag hatar dig inte längre,
jag älskar dig inte heller.
Fast det gjorde jag nog aldrig.
Inte på riktigt.
Ändå, gör det ont.
För jag saknar att ha din kropp nära,
att du kommer bakifrån och kramar mig.
Känna din andedräkt mot min nacke, kind.
Eller bara går förbi, med ett leende på läpparna.
Vinka, kramar på morgonen.
Kunna sitta i ditt knä,
sitta och kolla på dig,
och du besvarar med ett leende.
Ha någon att hålla i handen.
Nej, hålla dig i handen.
Detta är allt man behöver för ett leende,
den enda jag inte kan få.
13 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar