Måste tilläggas, i ett eget blogginlägg(!) att det är absolut inte(!) de som jag "bråkar" "är sura på" eller "glidit ifrån" fel att det är som det är, det är lika mycket mitt fel.
Eftersom jag vet ni älskar att läsa om mina "problem" ska ni nu få ett litet smakprov på vilka det är åt helvete mellan nu .
Lin och Linda - Varför, det vet jag inte riktigt. Det bara, är. (Kan man säga så) Jävla synd, ja. Men jag vet inte, det nej. Det var inget. Ja, vi har inte bråkat, nej nej. Men glidit, eller jag vet inte om man kan kalla det de. För vi umgås ju inte, hur kan man då veta att man är olika? Bara ett litet konstaterande från min sida.
Lin och Sabina - Alltså, där vet jag inte heller. Jag(!) tror att vi är lika, men ändå inte och att det blir så sjukt mycket missförstånd hela hela hela tiden. För jag tror att vi är mer lika än olika, på många stadier. B.la att vi säger vad vi tycker.
Lin och Malin - Ja, fick ju söta kommentaren av malin i torsdags att jag var "JÄVLAR VA DU ÄR BARNSLIG" (Eller något åt det hållet) Så stämningen mellan oss, kan ni ju gissa själva. Sedan att jag kallade henne falsk, ja det står jag för (Sa det ju faktiskt till henne) Varför, ja malin. Det kan du ju fråga mig, så lovar jag att svara.
Lin och Amanda - Ja........... Precis... Det var bra i sommras? Eller? Genom sms? Nu? Nej, inget. Inget, och åter inget.
Lin och Sofia - HAHAH! Jag vet, åter igen, jag är väll barnslig då. Men hej, flickan berg såg jag som en av mina bästa bästa bästa kompisar, kännt henne genom fjortis lin, cutcutcutcut Lin, pop Lin, fjortis lin och nu bara lin. Men, nej. Jag känner mig fortfarande sjukt besviken och dumpad av henne. (Vill ni veta något annat spännande, denna gången hade jag inget med det och göra!)
Snuskig information eller hur?
Jag ångrar och saknar faktiskt nästan alla av dessa flickor, för det går inte att stoppa under stolen att detta är människor, flickor, som (de flesta) kännt mig ett tag och vet ganska mycket om mig, och minnen med några av de är helt fantastiska!
13 år sedan
1 kommentar:
åh, lin. jag saknar dig också, fruktansvärt mycket. och jag önskar så väldigt att det kunde bli bra mellan oss igen. men det är bara att inse; det kommer aldrig bli lika bra mellan oss igen,vi kan ju "sluta fred" (inte för att vi bråkat), men ja, du fattar. det känns som om det är dömt att misslyckas, det har gått så mycket tid och känslor sen vi sist umgicks som riktiga vänner. men tvivla aldrig på att jag saknar dig som in i helvete, för det gör jag och vissa dagar är sorgen bara för mycket. men jag är inte arg/sur på dig, aldrig. och om vi ger det ett ärligt försök kanske det funkar igen, för du har varit en av mina absolut närmsta vänner.
Skicka en kommentar